SKISS TILL TÄNKANDE KRING LIDINGÖBRO

     Värdshuset

Låt oss försöka sätta upp vad vi har att komma med som andra helt eller delvis saknar:

o) Läget, ett av Stockholms vackraste, på landet i stan, vid stranden, vy över Stockholms båda saltsjöinlopp

o) Familjeskött - åtta personer från samma familj

o) På sommaren blommor, på hösten regn och fallande löv, på vintern vit snö, på våren bebådelse

o) Plats att parkera

o) Ett ställe för barn att vara utomhus - och klänga

o) Ekorrar, fåglar, hundar (för den morgontidige hare, räv och rådjur) att titta på

o) Den ende hundkyrkogården norr om Paris alldeles i närheten

o) Fina promenadvågar både från och till o) Någorlunda språkkunnig personal - från finska till franska

o) Kulturmiljö: ni sitter tillsammans med Blanche, Sehlstedt och Strindberg och åtskilliga andra

På något sett måste detta både tillkännages och utnyttjas. Vilken form kan man tänka sig för detta? Kanske redan en trevligt gjord tavla i entrén skulle vara bra som en början?

Låt oss sätta upp vad som saknas - sett ur gästens synvinkel:

o) Någon slags maträtt som vi är ensamma om - on specialitet. Duger lake?  Eller tio sorters strömming? Eller något annat?

o) Frisk luft inomhus. Även mindre förbättringar betyder jämfört med hur det nu är

o) System för snabbare utdukning på luncherna

o) Några slädar och vagnar till i parken

o) Det vykort över stället som så många frågar efter

o) Om köket skall begagnas som genomgång - snickring och målning av den gamla delen

o) Försöka reparera golvet i Nya längan ett tag till

o) Prydnadssakerna i nya längan är ett mischmasch - välj profil t ex koppar eller glas eller något annat

o) Ägar- och krögarlängder sättes upp på synlig plats

o) Hundens uppehållsplats flyttas till utanför Herrgårdslängan - det är fler än jag som är livrädda för hundar

o) System för kontinuerlig bättring av målerier i Nya Längan - t ex fönster och karmar

o) Skapande av en profil för Herrgårdslängan. Kanske mellanväggarna skall bort eller på annat sätt "luftas upp". Förslag: franskt café i de nuvarande tre smårummen, enskilda  sällskap och konferenser i tornrummet. Möbler i enlighet härmed - och härför.

o) Inmontering av kamin i tornrummet. Kamin och plats finns o) Innanfönster och tätlister i Herrgårdslängan

o) Genomgång ev. utbyte av radiatorer i Herrgårdslängan. Fungerar de - är det någon som egentligen vet hur de fungerar?

o) Se efter hur vi kan utnyttja nuvarande skafferi, vinförråd och sidorum till personal-wc på bättre sätt och så att vi kan få dit de tre kyl-och frysenheterna som nu står i    Herrgårdslängans entré

o) Tänka efter vad vi gör med entrén till Nya längan - den är dödtrist

o) Vad gör vi med taket i Nya längan? Väv? Plattor? Annat?

Låt oss också titta en smula på de ekonomiska faktorerna även om vi alla vet ungefär vad det rör sig om:

o) Vi har några tomter på RÖSJÖ - en à 2 bör säljas per år. Vem ombesörjer detta?

o) Norra Villervallan är ju än så länge vårt öde - varför vet vi inte: Kan i avvaktan på klarhet fastigheten göras bidragsgivande
    utan att vi långsiktigt måste binda oss? Kan den fås att gå så där någorlunda nästan ihop? Då har vi väl ingenting att klaga över? Vem håller i detta?

o) Vad som nu sker i form av reparationer i St Astringe är riktigt - visst kostar det pengar som knappast finns: men tänk då på att det kanske ger igen 360.000 under tio år. Vem av oss har råd att mäta i korta tider?

o) Vem tar oss samman och säljer allt det det vi har som vi inte behöver. Det vill säga allt det som inte skall brännas - det är mycket det! Kan vi inte någon ta' oss samman och lägga allt vi har i två högar - brännhög och säljhög- och göra det. Ha kvar högen vet vi väl vilken den är. Gör det nu - inte se'n!

o) Kunde vi inte alla vara mera produktiva - jag talar inte om Marianne och Dag Ingemar som var och en på sitt sätt håller måttet. Jag talar om oss andra - och mig själv. Njuter vi bara av ölet i skönheten utan att ge ut svetten för gården och oss alla? Häver några av oss ränta på kapital vi inte sätter in? Det är svårt att av lättja låta bli att synda mot de gudar som just nu är välvillvilliga- huru länge än?

o) Låt oss inte bluffa varandra - det måste bli en helt annan ordning på sprit-vin-öl-avdelningen både si och så. Till att börja med måste - vad värdshuset beträffar - alla alkoholhaltiga drycker vara bakom lås och bom. Men för att liksom Crusenstolpe vara historisk: farfar hade ett mönster - Marianne renodlade det - vad har skett sedan? Anarki?

Vad finns så att tänka på i fråga om marknadsföringsfilosofi utöver det vanliga. Här två tankar som exempel:

o) Den tyska "stammtisch"-tanken förverkligad igen. Förverkligad i form av "vapensköld" eller eget standar på bordet, egen reserverat -skylt och/eller en del annat + ev ekonomiska incentiver t ex tredje ölen gratis eller till halvt pris + något annat. Ta gärna Nalle som modell för vidaretänkande...

o) Fortlöpande fotografering och uppsättning av dessa fotos på väggen av alla de slag av kändisar (+ en del bra gäster som vill tro att de ar kändisar) som besöker värdshuset. Jag kan inte förstå annat än att denna psykologiska mekanism borde fungera, dels visar fotografierna att man är på "rätt ställe", dels tycker man bra om ett ställe där man själv är avbildad.

    Gården i övrigt

    Om vi tror på gården, känner för gården och menar något med gården är vi nog ganska slöa. Nu är det ju så och kom ihåg det - att det är vi som skall äga gården, inte gården       som skall äga oss. Jag tänker kanske därvidlag mindre på själva ägandet än på tvånget att äga är i och för sig en lögn: vi kan inte och vi skall inte äga vare sig människor, jord eller ting. Men man har till låns från gudarna och vi skall förvalta efter bästa förmåga vad vi att förvalta har. Frågan är alltid till vilken ambitionsgrad? Frågan är också vilka färdigheter jag har för egen del - om jag nu har några? Du, eller jag.

Men det är klart alla vet vi ju att vi alla kunde ha full dag med att sköta gården, reparera på gården, förbättra gården, förändra gården, underhålla gården, försköna gården - vad ni vill. Gården är skön - den skall dock icke vara Herre och Du skall dock icke vara dens slav. Ock icke heller motsatsen:

Om man nu går runt och tittar en smula så tänker man på saker och ting:

o) Varför har vi inte målat staketet nedanför Brostugan?

o) Varför har vi inte reparerat och målat staketet uppe på berget?

o) Varför har ingen satt i de resterende bräderna i det röda planket?

o) Varför har ingen satt nya gångjärn i portarna i det röda planket?

o) Varför har vi inte rättat upp - gjutit i - skyltarna utanför infarten?

o) Varför står det i månader en fönsterruta i krasseplanteringen runt trädet uppe i parken?

o) Varför, varför, varför, varför, varför, varför?

Jag tror att det vore klokt att göra upp en plan för låt oss säga tre år. Någon eller några borde gå husesyn både in- och utvändigt med Börje som i likhet med Marianne har ögon att se med (samtliga andra är skel­ögda;) och göra upp en lista på både stort och smått om vad som skall åtgärdas - allt ifrån målning av Lilla Astringe och när det bör ske till insättning av fönster som gått sönder därför att ingen upptäckt att det finns fönsterhakar. Detta är en angelägen plan och någon borde sätta den i verket - bara Börje är med och någon ids anteckna. Sedan kommer tids­plan och ekonomisk plan på basis av det.

Det är nämligen så att vi över huvud taget borde göra en långtidsplan - både med arbetsuppgifter och med ekonomi. Om den är på ett, tre eller fem år är i och för sig likgiltigt: vi måste göra en beräkning på vilka intäkter vi förväntar oss och en kalkyl på vilka utgifter vi vet om de som kommer som blixt från klar himmel (=reserv för oförutsedda utgifter). Så vet vi att vi har skulder som måste amorteras och så vet vi att vi aldrig kommer att bli färdiga och att aldrig någonting kommer att vara perfekt. Än sedan då - kan någon tänka sig en större olycka än att allt vore perfekt och att allt vore färdigt - vad skulle vi göra då då?

Men en plan måste till: Sonflickor och dotterpojkar

Ingen missunnar jag någonting icke sol, icke öl, icke lättja, icke synd, icke kärlek, icke spel, icke sömn, icke drömmar eller tankar. Men gården vill ha något gengäld - insatser efter förmåga när det behövs. Entrébiljetten till Paradiset måste gäldas med jobb - när det behövs. Om det behövs information så skicka flickorna till Marianne och pojkarna till mig - dom skall nog fan få besked: Marianne vet nog vad eom borde sys eller pysslas om och jag vet nog var en karl kan ta ett handtag en liten stund.

Gästerna betalar för sig - de som vill vara här betalar på annat sätt. Om det inte passar - så kan de gå någon annanstans (Djurgårdsbrunn lär vara bra numera påstås det - fast inte så billigt).

Litet rundsnack till slut

Får jag säga så här – jag tycker att "barnen" är bra – På många sätt är de bättre än jag var - nog också bättre än vad Marianne var - i deras ålder. Det betyder inte att de inte kan bli bättre - mycket bättre....

Marianne och jag har givit ifrån oss vad vi rimligen kan ge ifrån oss. För min del ligger detta djupt och vi kan strunta i varför och på vilket sätt, det är nämligen likgiltigt. Det väsentliga för mig har varit att människor skall få agera - med lyckanden och misslyckanden - när de är unga, inte när de är insnöade.

Ändå - det ni fått till förvaltning (ny generation kommer - och ny - och ny) är ingen lösning utan ett problem - som aldrig kommer att lösas. Kan något vara underbarare? Men ni kan också sälja problemet och få pengar på banken - eller pengar till att lägga ned på annan krog - si eller så.

Man pratar om marknadsföring. Det är bra, det skall man göra. Bättre är att göra än att prata. Det finns tecken på vägen. Bara det att ingen observerar dem på allvar eller gör något åt det. Jag vet inte varför. Vet ni?

Låt mig ta ett litet exempel. Det har kommit en del sociala sällskap till värdshuset - från dårar till pensionärer, från Beckis till Eskilstuna. Det kan man på marknadsspråk kalla för en "nisch", d v s ett speciellt område, en speciell sektor - ett speciellt klientel som vi specialiserar oss på. Vem har nu undersökt denna marknad? Hur går det till med det här? Vilka anslag ger stat, landsting och kommun? Hur ofta sker sånt här? Vad kan vi göra för att motsvara deras förväntningar eller önskemål - både kommersiellt och mänskligt? Kanske vi skall ha en musikant igång eller en vissångare eller en trollkarl eller en strip-tease eller en historieberättare eller fan-vet-vad som ingår i priset. Kanske skall vi arrangera med buss själva? Har vi sålt på det här området. Varför har vi inte dårar och pensionärer var eviga dag klockan 13.30 till exempel med lunch och med musik eller vad det nu skall vara? Vad är det för fel på de kulorna som kommer från det hållet? Har någon klarlagt det här? Har någon bearbetat den här marknaden? I stället för att slåss med andra om den självklara marknaden. Vilka är beslutsfattare? Hur når man dem? Vad vill egentligen dårar och pensionärer ha? Hur tar man reda på det? Vad önskar beslutsfattarna? Vad önskar de som kommer med som övervakare eller omhändertagare? Hur är det med församlingarna i sta'n? Hur är det med diakonissorna? Hur är det med fängelserna? Hur är det med jag vet inte vad? Kan vi inte ta reda på, prata, skriva, räkna och ge anbud? Både de som skall fatta beslut, de som skall vara med och ta hand om och de det gäller kanske blir glada? Kan något vara skönare? Och en och annan kula på köpet - va?

Ser ni - och det här är en stor sanning - marknadsföring är att inte leka på de gårdar där alla andra leker. 

Det är att hitta på en egen lek som ingen kan göra om. Och ta betalt för det  

Detta är marknadsföring. Kom ihåg det - så får ni kulor att lattja med!

En detalj så, häromdagen var det konferens - heldags sådan med cirka 20 människor. Som de flesta andra var också de nostalgiskt kulturhungriga och Kaj Pergament framförde - improviserat och därtill nödd och tvungen ­ ett kort tal om Lidingöbros historia. Visserligen var jag något förvånad därför att jag fick veta saker och ting som jag inte visste förut (förmodligen ingen annan heller:). Men - detta är ju standard att erbjudas kan inte Dagge eller Crisbet eller Tonna eller eller eller gå in och framföra tre minutera tal till folket? Herre Gud - vad tänker ni på egentligen? Är det inte standard att ni frågar en beställning om de vill ha tre minuter Lidingöbroiana till morgonkaffe eller till middagsavecen? Dumnickar:

I övrigt älskar jag er!

På olika ställen den 1 - 5 oktober 1971

PO

 

Tankar från Bangladesh 1976